Novell

Inledning 1

Hon satt på den kalla stolen och tittade ut genom det gallerförsedda fönstret. Där ute, bortanför det höga stängslet fanns friheten. Friheten, där barn sprang omkring och lekte på gatorna. Friheten, där allt handlade vilken frisyr man skulle ha på skolbalen eller om man skulle köpa den vita eller rosa klänningen. Här inne, fanns inte friheten. Här inne fanns bara de människor som inte var förtjänta att vara ute bland andra människor. De som inte fick plats, dem skickade man hit. Som Nicole.

Inledning 2

”Hej Nicole, vad roligt att ha dig här!” Kvinnan som hette Birgit log stort mot Nicole där de gick i korridoren.

Nicole studerade byggnaden. De mintgröna väggarna, och de vita möblerna. Allt påminde så mycket om ett sjukhus. Hon kände sig inte sjuk. Varför skulle hon då vara där?

Men ingen hade talat om för henne varför hon blev skickad hit, fast det mesta kunde hon förstås räkna ut själv. Hon var en pyroman i sina föräldrars ögon. En som eldade upp sina syskon utan att bry sig ett skit. Vilken dröm va? Då känner man sig verkligen älskad. Den där ovillkorliga kärleken som alla snackar om, den är bara en bluff tänkte hon. Hennes föräldrar älskade henne inte alls. Hon avbröts i sina funderingar när Birgit öppnade en tjock dörr.

”Det här blir ditt rum, Nicole. Jag hoppas att du ska trivas!

Nicole stirrade in i rummet. Sen gick hon långsamt in. DUNS. KLICK.

Hon snurrade runt. Dörren hade låsts bakom henne. Hon var fast. I dårhuset.

Inledning 3

”Godmorgon solstrålen!” Ropade Lexi från soffan borta i hörnet.

”Hej” Nickade Nicole till svar och skyndade sig sedan till matvagnen.

Lexi tittade på henne och började sen skratta högt. Nicole ryggade förskräckt tillbaka. Alla här var så läskiga på något sätt. Hon hade bara varit här i en vecka, men hon hade ändå lärt sig en hel del om folket här. Lexi, den snygga blondinen var tydligen här för rån, det kunde man inte tro om man bara såg henne. Men Nicole hade märkt att hon inte var så perfekt som hon såg ut. Ibland, om nätterna kunde hon höra henne skrika högt och skärande genom mörkret.

Ibland stod hon inte ut, då brukade hon ta sin ipod och sätta på Marilyn Manson på högsta volym. Hans skrik var i alla fall bättre än Lexis.

Dialog 1

 ”Men du vet väl vad som hände?”

Hon svarade inte, utan tittade bara ut genom fönstret.

”Vem var det Nicole? Jag vet att du vet det”

”Men för allt i världen, håll käften!” skrek hon och smällde hårt i bordet. ”Du tror visst att du känner mig så sjukt bra! Du då? Jag får ju aldrig veta någonting om dig! Vad har du gjort för att hamna här då? Förutom de där fåniga tvångstankarna