Novell

Hon satt på den kalla stolen och tittade ut genom det gallerförsedda fönstret. Där ute, bortanför det höga stängslet fanns friheten. Friheten, där barn sprang omkring och lekte på gatorna. Friheten, där allt handlade vilken frisyr man skulle ha på skolbalen eller om man skulle köpa den vita eller rosa klänningen. Här inne, fanns inte friheten. Här inne fanns bara de människor som inte var förtjänta att vara ute bland andra människor. De som inte fick plats, dem skickade man hit. Som Nicole. Hon hade varit här i en vecka nu, och det blev bara värre och värre. Alla skrek och höll på och, ingen gillade henne. De verkade nästan hata henne, så som de hånskrattade och fnös nr hon gick förbi. Så hon höll sig ur vägen. Det var därför hon satt på sitt rum nu. Det var lunch, men hon hatade att sitta bland de andra så hon hade satt sig i sitt rum. Den smaklösa såsen värmde hennes frusna kropp. Hon slurpade i sig det sista och satte ner tallriken på golvet. Hon försökte samla sina tankar medan hon väntade på att Birgit skulle komma och hämta henne.

Efter en stund hörde hon hennes släpande steg i korridoren och hon satte sig häftigt upp. Dörren öppnades och Birgit gick in. Nicole fumlade med tallriken och reste sig upp. Birgit var kortare än henne men Nicole kände sig ändå liten när son stod framför den bastanta tanten.

”Då var det dags för promenad, Nicole. Det ska väl bli roligt att få lite frisk luft?”

”Mmm…” sade Nicole och trängde sig förbi Birgit. Men i själva verket hade hon inte alls någon lust att gå ut.

Hon gick motvilligt efter Birgit till den kvadratiska gården. Resten av fångarna var redan där. De stod utspridda och stirrade tomt framför sig. Nicole gick försiktigt ut på gruset. Det knastrade under hennes fötter. De andra fångarna stirrade på henne sen förflyttade de sig till den bortre halvan av gården. En av tjejerna, som Nicole kom ihåg som Lexi, skrattade åt henne. Nicole kände hur blodet rusade upp och kinderna blev heta.

”Ojdå, tomaten är tillbaka,” skrek Lexi så att det ekade mellan de höga väggarna. Spridda skratt hördes från